En härlig långprommis…

…till havet och genom skogen och sen till dammen. Vi gick en riktigt låång tur idag och njöt i det härliga vädret.

Undrar just om den granen tänker klä sig i löv och skrota sina barr i framtiden?!

Det fanns några fåglar ute i vattnet som jag var väldigt intresserad av… men matte säger: Bara titta och stanna här!! Och då gör jag just det… lydig som jag är!

Undrar just vad den stenen skulle kunna berätta…väl  invuxen i trädets rot…som blev utslängd i havet… slätslipad av vågorna och uppspolad på vår strand… funderar matte när hon ser den! Ja… vad kan väl en sten berätta??!! Tja …vem vet? Inte jag i alla fall 🙂

Den här spången brukar vi gå över när vi är på väg hemåt och den är mycket mer vatten där på våren . Den ser ut att hänga ner sig lite… undrar just hur länge till vi kan använda den…muttrar matte medan hon krånglar med kameran. Det skulle ju inte vara sååå roligt att hamna i vattnet förstås… vi hundar skulle väl klara oss … men matte??!

 Löven har inte en chans… det är bara att åka med.

Träden har tappat sina löv och de ligger som en tät matta på backen!

Vi hoppar gärna upp på stenarna som matte pekar på… hon har ju mumsgodis i fickan 🙂 

Nunär täden är avlövade kan vi se den gamla ruinen rätt över dammen  när vi kommer på vägen. 

Där är ”vårt” bord vid kanten på dammen.

Hittar du nåt Märta?

 … nej inte än!

Idag var det godisletande på trädstammar som var på tapeten.Vi  var genast med på notornaoch kunde knappt sitta stilla medan matte gömde riktigt levergodis…mums!

Hilda var inte heller sen att fatta galoppen och det dröjde inte länge förrän vi rensat ett träd till.

Hördu matte det finns en hel massa fler träd här… ladda nåra till då!!

Hilda håller med mig… där hon sitter och mumsar på sin låtsasprilla! Hon är lite prillig nu… för hon löper vår lilla kråka! Men det är ju matte som bestämmer så det blev inget mer letande idag!

Vad är det ?? Kanske ett BOEL-test?? Blicken orienterar efter ljud- ett enkelt test för att kolla om bäbisar hör ordentligt… kan användas på hundar också som du ser! Vi hör rysligt bra vi två!

Bästa sättet att hålla koll åt alla håll!!

Vänta… där är det nåt!!

Äsch… det är ju bara en and. Inte nån idé att ens försöka jaga bort den… man blir bara blöt! Förresten så skulle jag får issörja i pälsen  och det är ju kallt det.

Fast den har ju större rätt att vara där… än vi har!! Det var  jättefint vid dammen idag trots att det var lite kallt om man inte var i solen förstås.

Det var en tunn isskorpa på skuggsidan . 

 Bordet vi sitter på står så fint i kanten av dammen precis i solen så där var det skönt att sitta medan matte strosade omkring med kameran.

Hallå… är det nån som sett min matte?? Hon var ju här alldeles nyss!! Jasså där är hon… mitt i ögat på mig!

Här är vi nu…

…och det är här våra uppdateringar kommer att göras framöver. Vår första hemsida… www.smartamarta.se… ligger kvar där den alltid har legat för den som vill titta in där. Det kommer att finnas en länk hit på den… men inget mer kommer att hända där! Matte tycker att det är lite enklare att uppdatera bloggen… så får det bli då förstås.

 

Så här dagen efter stormen var havet blått och vågorna slog skummande vita in mot den steniga stranden.

Det blåste fortfarande ganska kallt… men det är ju riktig höst nu så det är inte annat att vänta än kallare väder!

Vi tog en tur runt dammen på hemvägen och matte tog lite bilder. Det ser nästan ut som det gjorde förr… nu när vassen och näckrosorna vissnat.

Det ser nästan ut som en oljemålning när man knäpper bilden rätt ner i vattnet säger matte lite fundersamt. Jag vet ju inte så mycket om det jag… så jag svarar inte…:) Men nog ser det lite skumt ut det tycker jag nog!

Man hade släppt på lite mer vatten nu så det lilla vattenfallet ser riktigt fint ut!

Här sitter vi snällt och ordentligt medan matte mixtrar med kameran. Hon blir ju glad om vi sitter stilla ett tag när hon ska ta sina bilder!

Men vi måste ju hålla koll åt alla håll förstås och då blir det ju som det blir.

Liten kråka sitter fint.

Vi gör precis som matte vill idag… hon har ju riktigt levergodis med sig som hon bryter små bitar av och ger oss när vi varit duktiga. Det är såååå gott så vi kan göra nästan vad som helst för en liten bit!

 

Jag tycker allt att jag börjar se riktigt vuxen ut… men skulle behöva raka halsen  förstås… ser lite vildvuxen ut igen säger matte och hotar med trimbordet. Men man vill väl vara fin… så det blir till att stå där det!

På vår väg runt dammen kom vi till den gamla ruinen och där fick vi posera lite igen. Levergodiset hägrar 🙂

 

Det prasslar härligt i löven nu när vi går på stigarna… men det gillar inte Hilda för det fastnar på hennes bakben och då kan hon inte gå… vår lilla kråka!!