Det stormar…

… därute…  är det minsta man kan säga!

Men inne i mattes huvud är det lite bättre! Hon är bättre… även om det har varit lite mer ont idag. Det beror säkert på att det är storm ute. Hon verkar ändock vara piggare och har inte så envist ont. Så nu håller vi tummar och tassar för att det får fortsätta bli bättre och bättre. Besvären hon hade under söndagen och måndagen har lagt sig och hon är inte däckad längre.

Nu väntar vi bara på att vädret ska bli lite lugnare så vi kan få upp ljusen i trädet därute. Och några ljusstakar i fönstren kanske? Helt överraskande kom matte på att det ju är första advent till helgen… såna bagateller har hon inte kunnat tänka på den senaste tiden… att hon gör det nu kan vi väl ta som det tecken på att hon mår bättre??!! 

Dagarna går i det gula huset… minsann!

Däckad…

… av ett  smärtlindringsplåster!!

Jo… det är så sant. Besöket på smärtmottagningen ingav matte lite hopp om att kunna få lite hjälp innan hon helt tappar greppet! Den gode doktorn kliade sig i huvudet och såg lite rådvill ut när matte beättade hur illa det är… igen! Efter lite dividerande kom han fram till att ett rätt så nytt smärtlindringsplåster skull kunna vara till hjälp! Det är starkt sa han… så ta det lite försiktigt i början.

 Matte läste bipacksedelnnär hon kom hem och blev allt lite konfunderad när hon såg om alla eventuella bliverkningar… men i sin nöd valde hon ändå att sätta på plåstret på armen! 

Och det gick bra… på lördagen vill säga… men ack… så kom söndagen. Matte vaknade när vi kom hem efter morgonkisseriet och kom för att hjälpa till att torka oss blöta hundar… men det slutade med att hon fick rusa till sängen och lägga sig för att inte dråsa i golvet! Sen låg hon likblek och kallsvettig hela långa dagen… utan att vare sig dricka eller ännu mindre äta nåt! Det var verkligen eländigt att se henne. Mot kvällningen försöket hon äta lite… men se det gick inte det. Husse blev allt riktigt orolig när han tittade på henne där hon låg hjälplös i sängen! Sen sov hon utom när hon vaknade och var törstig och det var många gånger. Idag på morgonen var hon faktiskt lite bättre… så nu tror vi att hon överlever trots allt 🙂

Nu på kvällningen kom övermodet på henne och hon gick ut med oss en vända och det var inte så vidare smart det för det blåser småspik därute och det klarar inte hennes huvud av så värst bra! Hon säger att det blir så trångt att hjärnan nog försöker krypa ut genom öronen! Då gör det nog ont… det tror jag! Hon borde allt veta vid det här laget att iskall blåst inte är så bra för henne. Men vi har ju ett litet hopp om att det här ska hjälpa henne så hon inte behöver ha så nedrigt ont i sitt huvud hela tiden!

Ännu en dag har gått i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Hela havet stormar…

…i mattes huvud!! Hon har ont, ont, ont!

 

Resan till Uppsala blev ju av fort som bara den och det kan ju vara ett uttryck för lite såligt samvete eftersom matte fått väntas åååå länge på en tid. Men det är nog inte så lätt att vara läkare heller… när en patient kommer med svårt värk och inte tål de mest effektiva medicinerna! Att ge vår matte morfin eller nåt som är besläktat med det… är en signal om att direkt kalla på ambulansen och sen blir hon kvar på sjukhuset några dagar! Men som den gode doktor han är så hade han kanske ett litet äss i rockärmen… i form av ett plåster som portionerar ut smärtlindring i en jämn dos direkt genom huden.

 En trött matte kom hem med Upptåget på kvällen och huvudvärken satt som en trång mössa på hennes huvud! Efter att ha läst bipacksedeln… frågade matte sig ängsligt om hon verkligen skulle våga sätta ett sånt plåster på kroppen??!!  Men vad gör man när man har outhärdligt ont… jo man griper efter varje halmstrå förstås. Ett plåster sitter där och värken likaså… men det har kanske lite tid innan det börjar verka! I morgon kanske det är bättre!!

Så nu hopppas vi i det gula huset mellan hav och sjö… hoppas på att det ska fungera och att matte kan leva som alla andra och kunna gå ut fastän det är lite kallt! Det är ju så rasande fint med nysnö och rimfrost på träden!

Lokemotivet stormar fram…

… i snön med mig!

Men innan vi kör racet måste jag kolla en sak… och Loka en annan! Han är väldigt intresserad av vår lilla kråka … som vanligt. Fast hon…  Hildaliten har väl en lite angenämare doft än hon vanligen har… så här strax efter löpet! Det jag kollar in är… fågelspäcket som hänger uppe i trädet. Det doftar också väääldigt gott… men är alldeles precis utom räckhåll! Men vänta bara till det kommer lite mer snö!! Fast känner jag matte rätt så flyttar hon upp det lite då! 

Loke upptäcker samma sak… så småningom… när matte släppt in Hilda i huset igen så Loke kan tänka på nåt annat! Han är stilig där han står i solen… den där irländska settern Loke!

Men hallå… kom igång nu då Loke… vi har en gräsmatta att stöka till!!

Hej å hå… vilket röj det blev!!

 Fast Lokes stora tunga kropp blir ju sååå fort trött!! Upp med dig nu då… vettja!!

 Men näe… det är lika bra att lägga sig och vänta till han vaknar till liv igen!! Bara vi inte fryser fast här!! Men … om sanningen ska fram så är det härligt med ett Lokeröj emellanåt!!

Som om det inte skulle räcka med mattes huvudvärk… så har husse fått ont iså  ryggen att han knappt kan gå. Han har aldrig haft sååå ont förr… så nu vet han hur det är!  Men hallå… matte fick en tid på smärtmottagningen… I MORGON… tänka sig de fick nog lite dåligt samvete ändå för att de glömt att kalla henne under våren som de lovat!!

Så går ytterligare en dag i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

En underbar dag…

… vid havet, i skogen och vid dammen!

 

Det hade inte hunnit bli ”blå timmen” men ljuset slog ändå över i blått. Idag är nog alla julkortsjägare ute med sina kameror!

Havet var vackert idag och det var helt vindstilla.

Vägen in mot skogen var inte mindre fin den med sina snötyngda grenar.

Solen orkar inte upp ens  över de kortaste träden nu.

Det var mysigt ända tills en” snödimpa”  landade innanför kragen på matte!! 🙂

Men  när vi kom till dammen glömde hon den kalla blöta snön… för där är det oändligt vackert i det sena släpljuset.

Snöformationerna verkar ha ändlösa varianter en dag som den här!

Vi skägg sitter tålmodigt och väntar medan  matte stövlar omkring med kameran… hon är klädd i en rekorderlig vintermössa nerdragen över pannan för att lindra verkningarna av kylan  som ju renderar i en förfärlig huvudvärk. Idag etablerades en kontakt med smärtmottagningen i Uppsala via telefon och sekreteraren såg förfärad att de missat att kalla matte till ett återbesök som var inplanerat under våren!! Som om vi inte visste om det!! Hon lovade att återkomma snarast… när hon talat med vederbörande läkare!! Så kanske till nästa sommar eller nåt!!:)

Det var en liten rapport ifrån det gula huset mellan hav och sjö i norduppland en solig underbar dag i november 2010.

Det är långt till våren…

…men Märta håller utkik!

Bästa platsen för spaning är i fotänden på mattes säng… där har man järnkoll. Snön komm bara som lite puder här under stormen… så vi ska väl inte klaga. Det ser ju lite olika ut över vårt långa land och den här gången hade vi turen på vår sida!

 Det jobbigt just nu för mattes huvudvärk har kommit tillbaka… samtidigt som kylan. Det gillar vi inte förstås. Så nu väntar antagligen en jobbig vinter… om det inte finns nån hjälp att få!!  Men vi ska inte kasta yxan i sjön ännu… det kan ju hända att man har nåt Äss i rockärmen på smärtmottagningen om det blir något besök där!! Kameran har fått ligga orörd den sista veckan  och matte är inte glad!!

Så ser det ut i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland just nu… men det kan ju bli bättre… hoppas vi!

Nu är det…

…löptid för Hilda… vår lilla kråka!!
 

Det är ett under att Hilda inte blir genomblöt… hon har knappt tid att vänta tills Märta har kissat färdigt innan hon måste lägga sitt eget doftspår över det hela. Måste ju tala om hur det är ställt. Hon är i höglöp nu så det är snart över för den här gången. Märta löper bara en gång om året… det tycker både vi och hon är lagom! Områdets hanhundar har det jobbigt och vill väldigt gärna träffa Hilda… gärna ensam… och det vill inte vi! Så nu är det bara att vänta på skendräktigheten lagom till jul! Lite efter om vi har tur!

Vaddå vänta?? Det finns ett bra sätt att slippa det… vi kan väl kopiera mig lite? Det skulle väl vara trevligt… du matte?! Tänk dig…  fyra,fem  underbara valpar till i stället för en skendräktig gnällande dvärgschnauzer! Jag skulle bli en bra mamma !!

Kanske sista turen innan den ska in under presenningen för vinterförvaring? För det är väl så man gör med småbåtar?

Svanfamiljen i vår vik har visst bestämt sig för att stanna… men matte hoppas att de ska söka sig lite längre söderut så de inte fryser fast i isen under vintern och kan hitta  mat!!

Vem kommer den vansinniga idéen att packa sitt trädgårdsavfall i små plastkassar och sen köra dem ut i skogen??? Jag bara undrar!?? Om man i alla fall stoppat in det i bilen så kan man väl åka till återvinningen med det?? Har jag rätt eller möjligen helt fel??
  

Varför stoppa det i plastpåsar?? Man kan ju fundera över hur vissa människor funkar?? Stackars  djur som tuggar i sig den plasten under vintern och inte får nån plats över till maten? Kan det bli så… du Hillevi… eller är det bara en skröna?