… av ett smärtlindringsplåster!!
Jo… det är så sant. Besöket på smärtmottagningen ingav matte lite hopp om att kunna få lite hjälp innan hon helt tappar greppet! Den gode doktorn kliade sig i huvudet och såg lite rådvill ut när matte beättade hur illa det är… igen! Efter lite dividerande kom han fram till att ett rätt så nytt smärtlindringsplåster skull kunna vara till hjälp! Det är starkt sa han… så ta det lite försiktigt i början.
Matte läste bipacksedelnnär hon kom hem och blev allt lite konfunderad när hon såg om alla eventuella bliverkningar… men i sin nöd valde hon ändå att sätta på plåstret på armen!
Och det gick bra… på lördagen vill säga… men ack… så kom söndagen. Matte vaknade när vi kom hem efter morgonkisseriet och kom för att hjälpa till att torka oss blöta hundar… men det slutade med att hon fick rusa till sängen och lägga sig för att inte dråsa i golvet! Sen låg hon likblek och kallsvettig hela långa dagen… utan att vare sig dricka eller ännu mindre äta nåt! Det var verkligen eländigt att se henne. Mot kvällningen försöket hon äta lite… men se det gick inte det. Husse blev allt riktigt orolig när han tittade på henne där hon låg hjälplös i sängen! Sen sov hon utom när hon vaknade och var törstig och det var många gånger. Idag på morgonen var hon faktiskt lite bättre… så nu tror vi att hon överlever trots allt 🙂
Nu på kvällningen kom övermodet på henne och hon gick ut med oss en vända och det var inte så vidare smart det för det blåser småspik därute och det klarar inte hennes huvud av så värst bra! Hon säger att det blir så trångt att hjärnan nog försöker krypa ut genom öronen! Då gör det nog ont… det tror jag! Hon borde allt veta vid det här laget att iskall blåst inte är så bra för henne. Men vi har ju ett litet hopp om att det här ska hjälpa henne så hon inte behöver ha så nedrigt ont i sitt huvud hela tiden!
Ännu en dag har gått i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!
Smartamarta II 
Antingen eller men ingetdera bra! Klubbad sådär låter inte som en höjdare alls. Nää, ta ni pick och pack och vinterflytta till ”Den lilla vingården mellan sjö och hav i Syditalien” – det vore välan nåt!
Näe… ingen höjdare var det… men det är lite bättre nu och värken ser ut att lugna ner sig.
Syditalien kan ju låta lockande med varken hundarna eller jag kan italienska eller husse för den delen… så det får nog vara det! Jag har svårt att tänka mig att lämna Sverige för nån längre tid! Men tack för omtanken!!
Eländes elände att läsa hur er matte har det. Så tråkigt att inte plåstret fungerar för henne. Hoppas att er husses rygg är bättre.
Kram till er alla!!
Jag kastar inte yxan i sjön ännu utan hoppas på att det blir bättre… bara kroppen blir van vid den nya ordningen. Jag känner mig faktiskt bättre även om värken inte är borta så är den inte så ilsken längre.
Hussens rygg är mycket bättre och det är ju tur för här blåser det småspik och då får jag allt hålla mig inne! Men du ska se att vi överlever den här gången med!
Kram och kli från oss!