Arkiv | januari 24, 2011

Lyckligt ovetande…

… om vad som komma skall!

 Vår lilla kråka vet inget hon… och det är nog lika bra det. Senast matte och hon var till veterinären trippade Hilda nyfiket in i väntrummet och såg sig förväntansfullt omkring.  Hon har nog glömt sina tråkiga upplevelser i samband med tarminfektionen som hon hade när hon var liten… och det är ju bra det. Då fick hon tillbringa tre dagar där med dropp och en massa medikamenter och vi visste inte alls hur det skulle gå med henne den gången. Hon var sååå sjuk när hon lämnades den första dagen och hon märkte inte ens att matte lämnade henne där. På kvällarna fick matte åka in till stan och hämta hem henne över natten och de första dagarna orkade hon inte ens bli glad när matte kom. Men på tredje dagens kväll skrek hon av glädje när matte kom för att hämta hem henne… oj vad glada vi var då… hon klarade det!!

Den här gången är det ju nåt som man vet brukar gå väldigt bra… även om det blir lite jobbigt efteråt med tratt och bandage på den lilla magen… ev. med dränageslangar kan jag tro säger matte lite bekymrat. Det är ju bra så till vida att man inte går in på djupet i buken… utan bara tar bort bröstkötlarna och tumören som ju ligger ytligt under skinnet. Sen hoppas vi så klart att tumören är en ”snäll” variant som inte ställer till med några problem i framtiden! Vi vill ju ha vår lilla kråka kvar hos oss många år till!!

Jag håller på med mitt löp jag… gillar inte mina ”löparbrallor” och tar bort ilägget varje natt och dessutom biter jag sönder byxorna på löpande band… jag VILL INTE ha dem. Matte lagar och jag biter sönder… vi får väl se vem som vinner!! De senast inköpta brallorna ritade matte av och nu ska hon sy en hög så vi har att ta av… köpa för 160:-paret kan man ju inte hålla på med. Vi kan ha lite roligare för dessa pengar… muttrar matte där hon sitter vid symaskinen och lagar trasorna tills det inte går att laga mer. Skithund… muttrar hon medan hon syr. Fast det har hon glömt när det är färdiglagat och hon kommer med den förhatliga brallorna i högsta hugg… och jag måste stå stilla medan hon krånglar på mig dem. Bara hon inte syr BLOMMIGA byxor åt mig så går det väl an… men man kan ju bita sönder såna med förstås!! Men blommiga blir det nog som straff för alla jag bitit sönder. Det är väl antagligen lagom åt mig det… jag borde veta bättre jag blir ju snart 7 år!!

Ännu en dag i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland har tagit sin början och det är gråmulet och plusgrader idag… matte håller på med att sy gardiner till Mita så för hennes del spelar det väl ingen roll vilket väder det är… kan jag tro!