Lyckligt ovetande…

… om vad som komma skall!

 Vår lilla kråka vet inget hon… och det är nog lika bra det. Senast matte och hon var till veterinären trippade Hilda nyfiket in i väntrummet och såg sig förväntansfullt omkring.  Hon har nog glömt sina tråkiga upplevelser i samband med tarminfektionen som hon hade när hon var liten… och det är ju bra det. Då fick hon tillbringa tre dagar där med dropp och en massa medikamenter och vi visste inte alls hur det skulle gå med henne den gången. Hon var sååå sjuk när hon lämnades den första dagen och hon märkte inte ens att matte lämnade henne där. På kvällarna fick matte åka in till stan och hämta hem henne över natten och de första dagarna orkade hon inte ens bli glad när matte kom. Men på tredje dagens kväll skrek hon av glädje när matte kom för att hämta hem henne… oj vad glada vi var då… hon klarade det!!

Den här gången är det ju nåt som man vet brukar gå väldigt bra… även om det blir lite jobbigt efteråt med tratt och bandage på den lilla magen… ev. med dränageslangar kan jag tro säger matte lite bekymrat. Det är ju bra så till vida att man inte går in på djupet i buken… utan bara tar bort bröstkötlarna och tumören som ju ligger ytligt under skinnet. Sen hoppas vi så klart att tumören är en ”snäll” variant som inte ställer till med några problem i framtiden! Vi vill ju ha vår lilla kråka kvar hos oss många år till!!

Jag håller på med mitt löp jag… gillar inte mina ”löparbrallor” och tar bort ilägget varje natt och dessutom biter jag sönder byxorna på löpande band… jag VILL INTE ha dem. Matte lagar och jag biter sönder… vi får väl se vem som vinner!! De senast inköpta brallorna ritade matte av och nu ska hon sy en hög så vi har att ta av… köpa för 160:-paret kan man ju inte hålla på med. Vi kan ha lite roligare för dessa pengar… muttrar matte där hon sitter vid symaskinen och lagar trasorna tills det inte går att laga mer. Skithund… muttrar hon medan hon syr. Fast det har hon glömt när det är färdiglagat och hon kommer med den förhatliga brallorna i högsta hugg… och jag måste stå stilla medan hon krånglar på mig dem. Bara hon inte syr BLOMMIGA byxor åt mig så går det väl an… men man kan ju bita sönder såna med förstås!! Men blommiga blir det nog som straff för alla jag bitit sönder. Det är väl antagligen lagom åt mig det… jag borde veta bättre jag blir ju snart 7 år!!

Ännu en dag i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland har tagit sin början och det är gråmulet och plusgrader idag… matte håller på med att sy gardiner till Mita så för hennes del spelar det väl ingen roll vilket väder det är… kan jag tro!

6 tankar om “Lyckligt ovetande…

  1. Jag har slutat med tikskydd på Cara, hon slet alltid bort trosskyddet efter ett tag. Provade vid sista löpet och hon gjorde samma sak. Lägger gamla lakan i hennes ”nattbädd” och på dagarna får hon gå och droppa och matten får torka upp. Gizza gjorde samma sak vid de tidigare löpen men vid det sista lät hon bli så hon har fått ärva Ciccas tikskydd.
    Ha det gott i stugan och pussa på skäggen. Kramar till dig och Lasse.

    • Det är då själva den att det ska vara sååå svårt att låta bli den lilla lappen som ligger i byxorna!! Men det är ju lika svårt med byxorna också färstås! Skönt att se att det finns fler lika envisa hundar (schnauzrar)!! Det blir väl så att jag får göra som du och ha roligt för de pengarna istället 🙂 Hur roligt det nu kan bli!En liten tygbit eller så!
      Ha det gott, klia alla tre skäggen och kram till er övriga!

  2. Nog skönt för lilla kråkan att vara lyckligt ovetande om vad som komma skall. Blommiga löparbyxor kan kanske bli en ny modefluga !

    Ha en fortsatt bra vecka !!

    • Jo du Åse… det kanske inte skulle vara så dumt med blommigt i alla fall. Jag får nog köpa lite tyg och sätta igång!

      Vi tar dagarna som de kommer och de går väldigt fort just nu. Men det är väl lika bra att få det gjort… det som måste göras! Sen är kråkan frisk igen… det måste hon!
      Kram till er ii skåneland och klia Axl och Ruby!

  3. Åh… den gången med Hildaliten…. det var inte roligt det. Men bra gick det och Märta fick behålla sin lilla kompis, så skönt. Skönt också att det inte lämnade jobbiga spår i minnet hos henne, nu när hon ska hivas upp på op-bordet! Sen är väl tratten det värsta med det hela, i en schnauzers ögon!

    • Tack Hillevi… jag tror precis som du att tratten blir det värsta för en liten kråka. Samtidigt oroar det mig lite att hon ALDRIG gnäller eller talar om på nåt sätt om nåt gör ont eller är obehagligt… medan Märta skriker om hon TROR att nåt ska kännas lite! Det vore bra med lite lagom hos båda. Hilda är väldigt mycket schnauzer hon så det går nog bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s