Det var en elaking…

… men den snällare varianten av de elaka… så risken för metastaser är inte sååå stor! Så nu får vi leva på hoppet att vår lilla kråka håller sig frisk länge länge.

Här står hon och äter… i sina ursnygga brallor! Matte sydde dem av en gammal T-tröja så hon skulle slippa den eländiga tratten och det har gått jättebra med sårläkningen… helt utan krångel. Men det är ändå jobbigt att att veta att hon haft en elak tumör… som jag känt under en längre tid… sa matte. Liten som ett knappnålshuvud… men inte har hon kunnat tro att den kunde vara farlig… då den var sååå pytteliten. Men plötsligt började den växa i samband med att Hilda blev skendräktig vid jultiden.

Hon verkar inte vara sjuk vår lilla kråka… och hon ska leva som vanligt förutom att vi båda  tjejer ska gå ner lite i vikt och det brtyder dietfoder till båda och INGENTING annat. Det blir svårt för hussen som alltid har godis i fickan!

 

Så här såg hon ut innan vi åkte iväg till veterinären i morse… jättefina korsstygn över hela magen. Sån tur att jag bestämde att de skulle göra en radikal operation genast så nu slipper vi göra om den igen… säger matte. Det var allt en chock att få veta att tumören var elak… hur det än är så tar man inte in det förrän efter ett tag!

På tisdag är det min (Märtas) tur att lägga mig på op.bordet för att ta bort två knölar som jag har haft under en tid… men som en veterinär sa att det var ofarliga fettknälar… såna som äldre hundar kunde få. Men idag visade vi dem igen och då blev det bestämt att de också ska bort… då de är olika till storlek och utseende och INTE ser ut som fettknölar!! Så det blir ännu lite orostider innan allt kan bli lugnt igen! Vad gör man… annat än det bästa för sina djur suckar matte uppgivet?? Inte vill man ju att de ska vara sjuka!