Arkiv

På väg tillbaka…

… vi har ju varit frånvarande under några månader och det har sin förklaring. Men nu ska jag försöka ta tag i det här igen så smått. Just nu provar jag ett nytt tema… men det kan ändras under prövotiden…

Annonser

Valborg… kall och blåsig

Det har allt blivit några blommor i trädgården vid det gula huset mellan hav och sjö i norduppland.Trots kyla… 5 grader idag och evig nordanvind. Men det har inte hindrat anfallen från träden som släpper sitt pollen i sällan skådade mängder. Därav den långa tystnaden här. Det började redan i påskhelgen och sen dess har jag varit inomhus mestadels och känt mig fullständigt kraftlös och det höll på att ta en farlig väg. Det finns en  utförligare förklaring i min andra blogg  ( bibbiskreativarum… länk finns i högra kolumnen för den som vill läsa mer om det).

Den första (gul förstås) ska nog ses som ett ogräs då den trängt sig upp i kullerstenskanten längs gången. Den måste ha jobbat på det minst 10 år… för det måste vara så länge sen om inte längre sen jag lade den kanten.Det fanns tulpaner där innan stenläggningen och jag måste ha missat nån. Då ka man prata om envishet eller hur? Men tro för all del inte att jag tänker ta bort den!!

Vid trappen får pärlhyacinterna blomma tills de vissnar och då ska jag gräva ner dem igen. Jag tog upp dem förra året för att de skulle få en bättre plats att bo på men de har övervintrat i drivbänken och blommade när jag lyfte av locket!! Sån tur man kan ha!

Här är min skugga i trädgården… hon är aldrig långt borta när jag kryper omkring i rabatterna. Hon nosar på kungsängsliljorna som säkert slår ut i morgon till 1:ta maj.

Tänk att den lyckas med konststycket att bli rutig i år igen!!

Valborgsafton har gått och våra skotträdda hundar har inte haft det roligt… men det har lugnat sig nu när kl ockan närmar sig 24.00. Så nu sover de raringarna med åtminstone ett öga! I morgon är det full fart igen!

Så kom det till slut en liten uppdatering ifrån oss i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland. Tack Hillevi… för att du myntade uttrycket om det gula huset!

Hilda måste banta…

…igen!!

Den här gången måste det verkligen bli på allvar… Hilda väger ofattbara 10 kg och det MÅSTE bara åtgärdas och nu har också husse tömt sina fickor och det är ju jättebra! (Men det tycker ju inte jag som är en godisgam av stora mått!)  Gårdagen gick utan en enda godisbit och om matte eller husse säger att det är slut och visar sina tomma händer… så fattar vi ju  så klart!! Vi hundar fattar fort… när det är allvar och det inte doftar godis ifrån nån ficka!! Nu blir det mindre mängd mat och inget annat… om det inte gäller speciell träning eller nåt annat väldigt bra som händer och då ren torkad lever i pyttesmå bitar. Annat levergodis är bannlyst… även från husses fickor!

Så nu gäller hårda bud och motionerandet blir ju bättre nu när min löpning avtar och snön så småningom försvinner. Just nu varken bär den eller brister skaren så det är svårt för våra hundtassar att inte sjunka ner till magen. Men långa promenader kan vi ju göra redan nu… med broddförsedda kängor förståss på tvåbeningarna!!

Solen skiner och det är inte kallt… så även matten kan vara ute och röra på sig och inte bara sitta och trycka i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Nyåret överlevdes…

… även om det darrades en hel del och Märta  (matte står för skrivandet idag) var okontaktbar ett tag när det smällde som värst. Det är såå jobbigt för dem med alla dessa bomber och raketer!! Tänk om människor bara kunde tänka lite längre än näsan räcker …och förstod den väldiga rädsla som drabbar djuren… inte bara hundarna!!  Bara för några sekunders tillfredställelse… jag förstår inte vad det ger och har aldrig förstått det. Kanske måste man ha sett vilken skada en explosion ge en människa… för att fatta hur fruktansvärt det kan bli… jag har sett!!

 Det var oroligt under kvällstimmarna och inte nån av dem ville gå ut på den vanliga kvällsrundan vid niotiden. Den fick vänta tills allt var lugnt igen vid halv två! Sen kunde de faktiskt lägga sig och sov som stockar resten av natten. Vi valde att prova utan att droga dem den här gången för att se om det är nån skillnad. De blir ju oroliga även när de får lugnande och nackdelen då är ju att de har svårt med balansen och antagligen inte vet riktigt vad de gör .Mina tankar nu är att det kanske inte gör så stor nytta med att ge dem lugnande… de kanske lider lika mycket som utan… men inte kan visa det. Det skulle vara bra att höra lite om det finns erfarenheter och tankar om det här bland er som besöker oss.
 

Idag hade vi en lite ovanligare gäst vid fågelbordet.  De vanligare besökarna… de svart-vit-röda hackspettarna brukar komma varje dag även den lilla. De är akrobater… tycker jag  och kan titta på dem länge… lite förundrad över bristen på bordsskick. Äta upp och ner… tänka sig!