Tag Archive | Dvärgschnauzer

Sommaren är ju här…

… och äntligen kommer det ett litet livstecken ifrån oss!

På husses födelsedag kom Loke på besök och vi fick en riktigt rolig stund på gräsmattan. Vädret var fint och gräset är lite grönare än det var innan regnet kom!

Men han orkar ju inte hålla igång så mycket som jag vill!

Han är allt väldigt stilig där han står och vilar sig… den gode Loke! Jag är som en liten skrutt bredvid honom.

Här står han intill ”hostabuskarna” och tar igen sig.

Loke visade hur duktig han är på att ”saxa” mellan benen på Alice när hon tränade lite med honom.

Hilda ville osckså leka lite och det hörs när hon är missnöjd!

Hon kan minsann också det där med att ”saxa” mellan benen och min trasa är det som ”drar”. Hilda är så ivrig när hon ska göra nåt så hon hinner nästan inte med själv!

Så kom det sig att det äntligen blev en liten uppdatering ifrån det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!
Ha det gott därute!

Annonser

Det var en elaking…

… men den snällare varianten av de elaka… så risken för metastaser är inte sååå stor! Så nu får vi leva på hoppet att vår lilla kråka håller sig frisk länge länge.

Här står hon och äter… i sina ursnygga brallor! Matte sydde dem av en gammal T-tröja så hon skulle slippa den eländiga tratten och det har gått jättebra med sårläkningen… helt utan krångel. Men det är ändå jobbigt att att veta att hon haft en elak tumör… som jag känt under en längre tid… sa matte. Liten som ett knappnålshuvud… men inte har hon kunnat tro att den kunde vara farlig… då den var sååå pytteliten. Men plötsligt började den växa i samband med att Hilda blev skendräktig vid jultiden.
Hon verkar inte vara sjuk vår lilla kråka… och hon ska leva som vanligt förutom att vi båda  tjejer ska gå ner lite i vikt och det brtyder dietfoder till båda och INGENTING annat. Det blir svårt för hussen som alltid har godis i fickan!
 

Så här såg hon ut innan vi åkte iväg till veterinären i morse… jättefina korsstygn över hela magen. Sån tur att jag bestämde att de skulle göra en radikal operation genast så nu slipper vi göra om den igen… säger matte. Det var allt en chock att få veta att tumören var elak… hur det än är så tar man inte in det förrän efter ett tag!

På tisdag är det min (Märtas) tur att lägga mig på op.bordet för att ta bort två knölar som jag har haft under en tid… men som en veterinär sa att det var ofarliga fettknälar… såna som äldre hundar kunde få. Men idag visade vi dem igen och då blev det bestämt att de också ska bort… då de är olika till storlek och utseende och INTE ser ut som fettknölar!! Så det blir ännu lite orostider innan allt kan bli lugnt igen! Vad gör man… annat än det bästa för sina djur suckar matte uppgivet?? Inte vill man ju att de ska vara sjuka!

Antiklimax…

… matte for till stan med liten hund … och kom hem med samma lilla hund! Utan bandage och ingen tratt!!

 I tidig morgon (med våra mått mätt) gick matte ut med Hildaliten på morgonrastning och sen for de iväg till stan. Men de var snart hemma igen… båda två! När de kom in för undersökning innan operationen upptäckte den vakna kvinnliga veterinären att Hildas hela juver är svullet. Inte så konstigt… sa matte… hon har ju varit skendräktig i flera veckor. Hon hade fortfarande mjölk den lilla kråkan! Ingen operation… mjölk är en jättefin grund för bakterier att växa i fick matte veta… och nån juverinfektion vill vi ju inte ha! KARLAR… sa matte och syftade på en manlige vet. som undersökte Hilda första gången de var dit… han klämde och kände på vår lilla kråka och borde väl ha känt hur det stod till!! Näe… det behövdes en kvinna till det!! Matte fick förstås medhåll och en ny tid för operatioen om tre veckor. Droppar under fem dagar (som smakar illa!) till Hilda ska ta bort mjölken.

Matte var inte glad när de kom hem…det hade varit bättre att få det hela gjort… men nu är det så här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland.

Kråkans dagar…

… och våra… rinner iväg och snart är det dags! På tidagmorgon klockan 07.30 ska vi vara på djurkliniken…  (inte jag då förstås) fastande och redo för operationen. Mattte får hämta hem henne till kvällen och sen är jobbet vårt. Vi hoppas verkligen att det kommer att gå bra och att vår lilla kråka blir frisk efter det här! Det här är inte alls roligt och vi hade gärna klarat oss utan det.

 

Hildaliten pysslar om  sin råtta och är noga med att jag… Märta… inte ska få tag på den. Jag biter sönder den på nolltid jag… det gör jag alltid! Så vi får väl hoppas att hon kan vakta den riktigt noga…ett litet tag då förstås… för jag vinner nog!

Fast kanske… vad tror du matte?? Kan den smaka gott kanske?? Näe… det är bara Märta som försöker lura mig så hon kommer åt den! Det tror jag… helt säkert!
Och visst… (mattes kommentar) Märta fick tag i den och vips… det fattades det ett par fötter och ett öra innan jag hann med att ta den! Undrar varför hon inte kan låta bli att bita sönder alla leksaker som är mjuka?? Inte sina egna mjukistrasor då förstås… dem vårdar hon ömt och håller noga reda på dem alla!

Här har råttmassakreraren knoppat in för natten och då ser hon inte så farlig ut… inte ens för en leksaksråtta!

Nedrans knöl…

…en juvertumör har jag (matte) hittat på Hildaliten!! Den har funnits länge som en mycket liten outvecklad bröstvårta… mellan de två nedersta vårtorna på höger sida… men i samband med skendräktigheten började den plötsligt växa. Samtidigt började det ju spöka i hjärnan på mig och jag ringde till veterinären förstås. Nu har vi varit där…  det blir operation den 1 februari. Vår lilla kråka blir ju bara 5 år den 12 mars… så det är lite tidigt för såna här åkommor. Den ska bort oavsett om den är elakartad eller inte sa veterinären… hon kan leva i 10 år till och om en ”snäll” tumör får växa obehindrad så länge så kommer den i alla fall att ställa till med problem!

Det värker i mattehjärtat vid tanken på vad som komma skall… men vi vill ju vår lilla kråkas bästa och det finns ju ingen genväg den här gången. Vi kan bara hoppas på en ”snäll” tumör och att operationen går bra! En sak som det här fanns inte på min världskarta förstås… men verkligheten är inte så snäll alla gånger det är då helt klart!! Det är bara att ta det som kommer… det har livets prövningar lärt mig till slut!

Hilda blev även trimmad igår innan vet.besöket… hon så verkligen ut som en skogsvilde och trimningen borde har gjorts för länge sen. Men det har ju varit så mycket annat den senaste tiden… så  både hundarna och matte har gått här och halvt skrämt livet ut folk som stött på oss. Märtas tur blir det när hon har löpt färdigt om ett par veckor. Hon är allt lite tokig för tillfället och man ville inte ha in henne i trimrummet nu med tanke på ev. hannar som kunde komma dit efter henne och kanske riva stället i jakten på en löptik! 🙂

Snön har verkligen fått stryka på foten den senaste tiden när det varit både plusgrader och regn. Men vi får väl inte ropa hej ännu…halva januari har ju precis passerat och det finns mycket vinter kvar än så länge! Ljuset börjar ju trots allt återvända så sakta så det finns nog ett hopp om en vår så smånigom tror jag!

Det är vad som händer här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland just nu. Snälla… sänd en liten tanke för att det ska gå bra med vår lilla kråka… det kan göra underverk har jag hört!!

Hittar du nåt Märta?

 … nej inte än!

Idag var det godisletande på trädstammar som var på tapeten.Vi  var genast med på notornaoch kunde knappt sitta stilla medan matte gömde riktigt levergodis…mums!

Hilda var inte heller sen att fatta galoppen och det dröjde inte länge förrän vi rensat ett träd till.

Hördu matte det finns en hel massa fler träd här… ladda nåra till då!!

Hilda håller med mig… där hon sitter och mumsar på sin låtsasprilla! Hon är lite prillig nu… för hon löper vår lilla kråka! Men det är ju matte som bestämmer så det blev inget mer letande idag!

Vad är det ?? Kanske ett BOEL-test?? Blicken orienterar efter ljud- ett enkelt test för att kolla om bäbisar hör ordentligt… kan användas på hundar också som du ser! Vi hör rysligt bra vi två!

Bästa sättet att hålla koll åt alla håll!!

Vänta… där är det nåt!!

Äsch… det är ju bara en and. Inte nån idé att ens försöka jaga bort den… man blir bara blöt! Förresten så skulle jag får issörja i pälsen  och det är ju kallt det.

Fast den har ju större rätt att vara där… än vi har!! Det var  jättefint vid dammen idag trots att det var lite kallt om man inte var i solen förstås.

Det var en tunn isskorpa på skuggsidan . 

 Bordet vi sitter på står så fint i kanten av dammen precis i solen så där var det skönt att sitta medan matte strosade omkring med kameran.

Hallå… är det nån som sett min matte?? Hon var ju här alldeles nyss!! Jasså där är hon… mitt i ögat på mig!

Här är vi nu…

…och det är här våra uppdateringar kommer att göras framöver. Vår första hemsida… www.smartamarta.se… ligger kvar där den alltid har legat för den som vill titta in där. Det kommer att finnas en länk hit på den… men inget mer kommer att hända där! Matte tycker att det är lite enklare att uppdatera bloggen… så får det bli då förstås.

 

Så här dagen efter stormen var havet blått och vågorna slog skummande vita in mot den steniga stranden.

Det blåste fortfarande ganska kallt… men det är ju riktig höst nu så det är inte annat att vänta än kallare väder!

Vi tog en tur runt dammen på hemvägen och matte tog lite bilder. Det ser nästan ut som det gjorde förr… nu när vassen och näckrosorna vissnat.

Det ser nästan ut som en oljemålning när man knäpper bilden rätt ner i vattnet säger matte lite fundersamt. Jag vet ju inte så mycket om det jag… så jag svarar inte…:) Men nog ser det lite skumt ut det tycker jag nog!

Man hade släppt på lite mer vatten nu så det lilla vattenfallet ser riktigt fint ut!

Här sitter vi snällt och ordentligt medan matte mixtrar med kameran. Hon blir ju glad om vi sitter stilla ett tag när hon ska ta sina bilder!

Men vi måste ju hålla koll åt alla håll förstås och då blir det ju som det blir.

Liten kråka sitter fint.

Vi gör precis som matte vill idag… hon har ju riktigt levergodis med sig som hon bryter små bitar av och ger oss när vi varit duktiga. Det är såååå gott så vi kan göra nästan vad som helst för en liten bit!

 

Jag tycker allt att jag börjar se riktigt vuxen ut… men skulle behöva raka halsen  förstås… ser lite vildvuxen ut igen säger matte och hotar med trimbordet. Men man vill väl vara fin… så det blir till att stå där det!

På vår väg runt dammen kom vi till den gamla ruinen och där fick vi posera lite igen. Levergodiset hägrar 🙂

 

Det prasslar härligt i löven nu när vi går på stigarna… men det gillar inte Hilda för det fastnar på hennes bakben och då kan hon inte gå… vår lilla kråka!!