Hösten fångad på vår promenad.

Tänk att matte kom ihåg att ta med kameran igår när vi gick ut… 10 grader varmt och underbart väder. Det är ju snart slut på oktober månad… muttrar matte medan hon tittar på de späda nässelplantorna som blommar för fullt. En och annan midsommarblomster finns det också minsann. Några klöverblommor ser vi också. Allt är upp och ner… säger hon… som om vi kunde svara!! Hemma i rabatten har krokusen skickat upp jättemycket gröna fina blad och den vita clematisen blommar fortfarande… hur ska det bli?! Ja… inte vet vare sig Hilda eller jag nåt svar på det! Men vackert är det i våra tassemarker!

Vägar och stigar är gyllengula av alla blad som fallit ner  och det är mycket ljusare i skogen än det brukar var och det gör ju alls ingenting.

Visst ser det jättefint ut? Som en guldbeströdd väg in i skogen.

Dammen ligger där lika hemlighetsfull som vanligt och två änder simmar lugnt omkting där. Men det är sig inte riktigt likt för vägverket har sänkt nivån på vattnet i sjön för att laga bron på stora vägen och då kommer det ju en lite irritrande doft ifrån de blottade stränderna. Fast det är ju bara en försmak på vad som komma skall när de drar om järnvägen  i vår promenadskog och över sjön! Det blir inte roligt det!!

Här rinner vattnet ut och det kommer mycket lite in.

Ja… här sitter vi och kan inte vara mer oinresserade av vad matte vill att vi ska göra… titta in i kameran och leverera en fin bild!

Matte undrar vad det är för vits att slösa på dyr sprayfärg på det här gamla rucklet!? Den som är lite insatt i den världen vet ju perecis vem det är som gjort det där konstverket! Men det är ju inte nån av oss!

Vi är minsann väldigt ovetande det kan du väl se… du matte?? Vi sitter bara här på natutens egen guldmatta vi och kollar läget!

Kanske tillhandahåller den stora fabriken sprayfärg ur den ventilen ? Ja… vem vet?

En bild till på mig…

.

..och en på Hilda innan vi går hem igen … så du kommer ihåg hur vi ser ut! Man vet ju inte hur lång tid det tar innan matte gör en uppdatering igen !

Härligt besök…

… schnauzerstugans boende… Hillevi , Embla och Ankan. Vi var väldigt glada över att de kom… för det var länge sen sist!

Embla och jag… Märta känner igen varandra trots att det faktiskt gått 5 år sen vi sågs senast. Vi snurrar runt lite och sen …

… minns Embla plötsligt vem hon ska hälsa på… det brukade ju löna sig att  hålla sig nära ”mannen med guldbyxorna” eller rättare sagt ”godisbyxorna”.  Hon kommer minsann ihåg att min husse hade fickorna fulla med godis på den tiden. Det var innan vi… Hilda och jag sattes på diet på grund av lite övervikt! Jag kollar läget jag för han kan ju ha lite godis en dag som denna!!

Jo… han har ju godis i fickan och då vill ju jag också hålla mig framme förstås! Embla och jag jobbar bra tillsammans vi!

Ankan blev satt lite på undantag… då hennes matte tyckte att hon är lite för mycket ”Pippi långstrump på kafferep” för att få vara lös vid såna här tillfällen som ett besök hos oss!! Men Hillevi månade om henne och hon for inte alls illa under dagen. Hilda är minsann med och kollar att allt går rätt till.

Men Ankan är bestämd: ”Jag vill INTE vara med på din bild” sa hon till min matte som gärna ville få sig en sån.

Hon skällde lite för att tala om att hon menade vad hon sagt!

Ankan är en snäll hund  och väldigt vacker. Rätt som det var så flinade hon lite och poserade fint medan hon kikade på sin matte som var lite längre bort på tomten.

Men det blev inget schnauzerrace den här dagen utan vi knallade omkring och tog det lite lugnt och Hilda var också med. Hon var väldigt intresserad av Embla och travade efter henne lite på avstånd under dagen. Vi fick varsin leksak av Hillevi och jag ville så klart ha den som Hilda fick… och den skulle genast bitas sönder tänkte jag… men matte var framme och räddade den!

Embla håller på att scanna av tomten och det verkar finnas många spår att följa. Så det är mer spännande än att jaga runt i nåt race. Vi är ju vuxna hundar nu och uppför oss som såna!

Under dagen pratade tvåbeningarna och både det ena och det andra medan vi hundar grejade med vårt. Sen var det dags för våra gäster att åka hemåt och vi sa hej och tack för en mycket trevlig dag.

I ett obevakat ögonblick fick jag tag på Hilda present och tog genast på plats på ”jagkommerintestenen” som jag använt sen jag var liten! Men matte var sträng och det var bara att lämna tillbaka den. Surt!

Vår valptokiga Hilda tog genast hand om den lilla söta tvättbjörnen som hon tyckte var hennes valp och hon började genast leta en plats där hon kunde gömma den!

Här höll det på att gå riktigt illa… hon tappade sin valp och hade ett riktigt jobb med att hala upp den igen! Men så började hon pipa och gnälla med ”valpen” i munnen och då tog matte hand om den. Så får det nog vara tills den här valptiden är över igen!

Ett stort tack till våra vänner från Schnauzerstugan… för besök och presenter!!Det var så roligt att ni kom!

Sommaren är ju här…

… och äntligen kommer det ett litet livstecken ifrån oss!

På husses födelsedag kom Loke på besök och vi fick en riktigt rolig stund på gräsmattan. Vädret var fint och gräset är lite grönare än det var innan regnet kom!

Men han orkar ju inte hålla igång så mycket som jag vill!

Han är allt väldigt stilig där han står och vilar sig… den gode Loke! Jag är som en liten skrutt bredvid honom.

Här står han intill ”hostabuskarna” och tar igen sig.

Loke visade hur duktig han är på att ”saxa” mellan benen på Alice när hon tränade lite med honom.

Hilda ville osckså leka lite och det hörs när hon är missnöjd!

Hon kan minsann också det där med att ”saxa” mellan benen och min trasa är det som ”drar”. Hilda är så ivrig när hon ska göra nåt så hon hinner nästan inte med själv!

Så kom det sig att det äntligen blev en liten uppdatering ifrån det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!
Ha det gott därute!

Lugnet lägrar sig…

… och vi pustar ut!!

 

Mina knölar… var bara just knölar som inte sträckte sig längre än till det yttersta hudlagret!! Lättnaden är påtaglig… både matte och husse hade nog laddat för ett mindre bra besked med tanke på hur Hildas besked var. Man stansade bort mina förändringar och sen var det bra med det… inte ens ett litet plåster fick jag. Jag var lite ”borta” när husse kom för att hämta mig men jag kunde hoppa in i bilen självnär vi skulle åka hem igen efter några timmar!

Sen var jag lite orolig och pipig under dagen så det hela var nog lite stressande trots lugnande och lokalbedövning. På kvällen blev jag lite dålig i magen och hade väldigt brådis ut så matte höll på att åka omkull i halkan… men vaddå?? Det var ju väldigt bråttom!! Nerverna var väl i olag och då kan det ju bli lite oroligt i magen… även om jag aldrig annars har några såna problem!

 Under natten vandrade jag av och an och ville helst ligga nära matte under täcket för det var ju väldigt synd om mig! Så det blev inte mycket sömn för matte… men det kan hon gott ha när hon lät husse åka iväg med mig på det där stället!! Det var ju inget fel på mig trots allt! Fast det kan ju vara bra att de där grejorna är borta… så kan de inte ställa till nåt i framtiden förstås!

Så nu vill vi verkligen ha det lugnt för lååång tid framöver efter allt det hät jobbiga som varit på sista tiden!

Här i det gula huset mellan hav och sjö väntar vi på ett kommande oväder med både snö och stormvindar för tillfället. Men SEN… ska det väl ändå bli lite vår tycker vi. staketet behöver töa fram så vi kan vara ute på tomten igen.  Hilda liten längar efter att strosa omkring därute och vill hålla koll på det som händer… medan jag gärna sitterpå mattes säng och tittar ut… jag är allt lite frusen jag !!

Ha det gott därute!!

Kråkans dagar…

… och våra… rinner iväg och snart är det dags! På tidagmorgon klockan 07.30 ska vi vara på djurkliniken…  (inte jag då förstås) fastande och redo för operationen. Mattte får hämta hem henne till kvällen och sen är jobbet vårt. Vi hoppas verkligen att det kommer att gå bra och att vår lilla kråka blir frisk efter det här! Det här är inte alls roligt och vi hade gärna klarat oss utan det.

 

Hildaliten pysslar om  sin råtta och är noga med att jag… Märta… inte ska få tag på den. Jag biter sönder den på nolltid jag… det gör jag alltid! Så vi får väl hoppas att hon kan vakta den riktigt noga…ett litet tag då förstås… för jag vinner nog!

Fast kanske… vad tror du matte?? Kan den smaka gott kanske?? Näe… det är bara Märta som försöker lura mig så hon kommer åt den! Det tror jag… helt säkert!
Och visst… (mattes kommentar) Märta fick tag i den och vips… det fattades det ett par fötter och ett öra innan jag hann med att ta den! Undrar varför hon inte kan låta bli att bita sönder alla leksaker som är mjuka?? Inte sina egna mjukistrasor då förstås… dem vårdar hon ömt och håller noga reda på dem alla!

Här har råttmassakreraren knoppat in för natten och då ser hon inte så farlig ut… inte ens för en leksaksråtta!

Nu är det…

…löptid för Hilda… vår lilla kråka!!
 

Det är ett under att Hilda inte blir genomblöt… hon har knappt tid att vänta tills Märta har kissat färdigt innan hon måste lägga sitt eget doftspår över det hela. Måste ju tala om hur det är ställt. Hon är i höglöp nu så det är snart över för den här gången. Märta löper bara en gång om året… det tycker både vi och hon är lagom! Områdets hanhundar har det jobbigt och vill väldigt gärna träffa Hilda… gärna ensam… och det vill inte vi! Så nu är det bara att vänta på skendräktigheten lagom till jul! Lite efter om vi har tur!

Vaddå vänta?? Det finns ett bra sätt att slippa det… vi kan väl kopiera mig lite? Det skulle väl vara trevligt… du matte?! Tänk dig…  fyra,fem  underbara valpar till i stället för en skendräktig gnällande dvärgschnauzer! Jag skulle bli en bra mamma !!

Kanske sista turen innan den ska in under presenningen för vinterförvaring? För det är väl så man gör med småbåtar?

Svanfamiljen i vår vik har visst bestämt sig för att stanna… men matte hoppas att de ska söka sig lite längre söderut så de inte fryser fast i isen under vintern och kan hitta  mat!!

Vem kommer den vansinniga idéen att packa sitt trädgårdsavfall i små plastkassar och sen köra dem ut i skogen??? Jag bara undrar!?? Om man i alla fall stoppat in det i bilen så kan man väl åka till återvinningen med det?? Har jag rätt eller möjligen helt fel??
  

Varför stoppa det i plastpåsar?? Man kan ju fundera över hur vissa människor funkar?? Stackars  djur som tuggar i sig den plasten under vintern och inte får nån plats över till maten? Kan det bli så… du Hillevi… eller är det bara en skröna?

En härlig långprommis…

…till havet och genom skogen och sen till dammen. Vi gick en riktigt låång tur idag och njöt i det härliga vädret.

Undrar just om den granen tänker klä sig i löv och skrota sina barr i framtiden?!

Det fanns några fåglar ute i vattnet som jag var väldigt intresserad av… men matte säger: Bara titta och stanna här!! Och då gör jag just det… lydig som jag är!

Undrar just vad den stenen skulle kunna berätta…väl  invuxen i trädets rot…som blev utslängd i havet… slätslipad av vågorna och uppspolad på vår strand… funderar matte när hon ser den! Ja… vad kan väl en sten berätta??!! Tja …vem vet? Inte jag i alla fall 🙂

Den här spången brukar vi gå över när vi är på väg hemåt och den är mycket mer vatten där på våren . Den ser ut att hänga ner sig lite… undrar just hur länge till vi kan använda den…muttrar matte medan hon krånglar med kameran. Det skulle ju inte vara sååå roligt att hamna i vattnet förstås… vi hundar skulle väl klara oss … men matte??!

 Löven har inte en chans… det är bara att åka med.

Träden har tappat sina löv och de ligger som en tät matta på backen!

Vi hoppar gärna upp på stenarna som matte pekar på… hon har ju mumsgodis i fickan 🙂 

Nunär täden är avlövade kan vi se den gamla ruinen rätt över dammen  när vi kommer på vägen. 

Där är ”vårt” bord vid kanten på dammen.

Hittar du nåt Märta?

 … nej inte än!

Idag var det godisletande på trädstammar som var på tapeten.Vi  var genast med på notornaoch kunde knappt sitta stilla medan matte gömde riktigt levergodis…mums!

Hilda var inte heller sen att fatta galoppen och det dröjde inte länge förrän vi rensat ett träd till.

Hördu matte det finns en hel massa fler träd här… ladda nåra till då!!

Hilda håller med mig… där hon sitter och mumsar på sin låtsasprilla! Hon är lite prillig nu… för hon löper vår lilla kråka! Men det är ju matte som bestämmer så det blev inget mer letande idag!

Vad är det ?? Kanske ett BOEL-test?? Blicken orienterar efter ljud- ett enkelt test för att kolla om bäbisar hör ordentligt… kan användas på hundar också som du ser! Vi hör rysligt bra vi två!

Bästa sättet att hålla koll åt alla håll!!

Vänta… där är det nåt!!

Äsch… det är ju bara en and. Inte nån idé att ens försöka jaga bort den… man blir bara blöt! Förresten så skulle jag får issörja i pälsen  och det är ju kallt det.

Fast den har ju större rätt att vara där… än vi har!! Det var  jättefint vid dammen idag trots att det var lite kallt om man inte var i solen förstås.

Det var en tunn isskorpa på skuggsidan . 

 Bordet vi sitter på står så fint i kanten av dammen precis i solen så där var det skönt att sitta medan matte strosade omkring med kameran.

Hallå… är det nån som sett min matte?? Hon var ju här alldeles nyss!! Jasså där är hon… mitt i ögat på mig!

Här är vi nu…

…och det är här våra uppdateringar kommer att göras framöver. Vår första hemsida… www.smartamarta.se… ligger kvar där den alltid har legat för den som vill titta in där. Det kommer att finnas en länk hit på den… men inget mer kommer att hända där! Matte tycker att det är lite enklare att uppdatera bloggen… så får det bli då förstås.

 

Så här dagen efter stormen var havet blått och vågorna slog skummande vita in mot den steniga stranden.

Det blåste fortfarande ganska kallt… men det är ju riktig höst nu så det är inte annat att vänta än kallare väder!

Vi tog en tur runt dammen på hemvägen och matte tog lite bilder. Det ser nästan ut som det gjorde förr… nu när vassen och näckrosorna vissnat.

Det ser nästan ut som en oljemålning när man knäpper bilden rätt ner i vattnet säger matte lite fundersamt. Jag vet ju inte så mycket om det jag… så jag svarar inte…:) Men nog ser det lite skumt ut det tycker jag nog!

Man hade släppt på lite mer vatten nu så det lilla vattenfallet ser riktigt fint ut!

Här sitter vi snällt och ordentligt medan matte mixtrar med kameran. Hon blir ju glad om vi sitter stilla ett tag när hon ska ta sina bilder!

Men vi måste ju hålla koll åt alla håll förstås och då blir det ju som det blir.

Liten kråka sitter fint.

Vi gör precis som matte vill idag… hon har ju riktigt levergodis med sig som hon bryter små bitar av och ger oss när vi varit duktiga. Det är såååå gott så vi kan göra nästan vad som helst för en liten bit!

 

Jag tycker allt att jag börjar se riktigt vuxen ut… men skulle behöva raka halsen  förstås… ser lite vildvuxen ut igen säger matte och hotar med trimbordet. Men man vill väl vara fin… så det blir till att stå där det!

På vår väg runt dammen kom vi till den gamla ruinen och där fick vi posera lite igen. Levergodiset hägrar 🙂

 

Det prasslar härligt i löven nu när vi går på stigarna… men det gillar inte Hilda för det fastnar på hennes bakben och då kan hon inte gå… vår lilla kråka!!