Lugnet lägrar sig…

… och vi pustar ut!!

 

Mina knölar… var bara just knölar som inte sträckte sig längre än till det yttersta hudlagret!! Lättnaden är påtaglig… både matte och husse hade nog laddat för ett mindre bra besked med tanke på hur Hildas besked var. Man stansade bort mina förändringar och sen var det bra med det… inte ens ett litet plåster fick jag. Jag var lite ”borta” när husse kom för att hämta mig men jag kunde hoppa in i bilen självnär vi skulle åka hem igen efter några timmar!

Sen var jag lite orolig och pipig under dagen så det hela var nog lite stressande trots lugnande och lokalbedövning. På kvällen blev jag lite dålig i magen och hade väldigt brådis ut så matte höll på att åka omkull i halkan… men vaddå?? Det var ju väldigt bråttom!! Nerverna var väl i olag och då kan det ju bli lite oroligt i magen… även om jag aldrig annars har några såna problem!

 Under natten vandrade jag av och an och ville helst ligga nära matte under täcket för det var ju väldigt synd om mig! Så det blev inte mycket sömn för matte… men det kan hon gott ha när hon lät husse åka iväg med mig på det där stället!! Det var ju inget fel på mig trots allt! Fast det kan ju vara bra att de där grejorna är borta… så kan de inte ställa till nåt i framtiden förstås!

Så nu vill vi verkligen ha det lugnt för lååång tid framöver efter allt det hät jobbiga som varit på sista tiden!

Här i det gula huset mellan hav och sjö väntar vi på ett kommande oväder med både snö och stormvindar för tillfället. Men SEN… ska det väl ändå bli lite vår tycker vi. staketet behöver töa fram så vi kan vara ute på tomten igen.  Hilda liten längar efter att strosa omkring därute och vill hålla koll på det som händer… medan jag gärna sitterpå mattes säng och tittar ut… jag är allt lite frusen jag !!

Ha det gott därute!!

Operationen är överstökad…

…och liten kråka börjar hämta igen sina krafter.

 Det har snart gått en vecka sen opdagen och nu börjar Hilda bli sig lik igen… men inte riktigt! På bilden här ovan har matte och hon precis kommit hem och hon intog genast ”prinsessan- på- ärten-bädden” som matte ställt iordning till henne.  

Sen låg hon där och sov hela långa eftermiddagen och kvällen. Hon ville inte ha nåt att äta inte heller drack hon nåt. Men vi hade ju piller som hon måste ha och det blev leverpastejinbakade såna och det gick bra. Inte förrän sent på kvällen följde hon matte ut på en liten kisstur. Under natten vaknade matte av att Hilda frös och det blev till att bädda in henne lite till . Sen sov hon gott resten av natten.

Själva operationen blev lite större än vi väntat oss… informationen var lite olika beroende på vem matte pratade med. Drygt 1½dm långt är såret  och inget som helst bandage hade hon! Men såret var ordentligt igensytt med rediga korsstygn… så det ska nog hålla. Matte tror att de inte tittar så mycket på det estetiska när de syr ihop en liten hund… utan är mer inriktade på att såret ska hålla ihop och det tycker vi är bra. Hon ska ju inte upp på catwalken vår lilla kråka… så det duger gott åt oss… och vi är alla glada om hon blir frisk och kry igen.

Men lite oro har ju det här skapat förstås… hon dricker inte så bra den lilla Hilda och det gör ju att hon kissar väldigt lite också. Vi försöker får henne att dricka men hon är ju en envis liten rackare och hon dricker minsann bara när hon själv vill och då… ska vattnet minsann vara nyupptappat och kallt. Hon ska vila ordentligt och inte gå några långpromenader… bara göra ifrån sig och sen in igen. Hur hon nu gör så håller hon inne sina droppar så att hon får gå långt trots allt och det går väl an nu… men tidigare i veckan när det var 25 -grader var det inte sååå roligt. Allteftersom dagarna går så blir hon piggare… men det finns ett aber …

… och det är den stiliga kroppsstrumpan som matte sytt av en gammal t-shirt! Hon fullständigt hatar den och blir både halt och lytt när hon får på sig den. Matte försöker förklara att det är bra att ha den så hon inte kliar sönder såret… som ser ut att läka väldigt bra. Men… MATTE… jag är väl ingen bäbis heller… ser Hilda ut att vilja säga!! Om sanningen ska fram så är det precis så hon ser ut i sin gula lilla sparkdräkt… tycker jag då! Jag gillar inte det här… Hilda ska vara uppe på benen och studsa omkring som hon brukar göra om nån frågar mig. Under veckan som kommer ska vi ta bort stygnen och då vill jag INTE vara med… för det gör säkert ont det!

Så ser det ut för tillfället i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland… det är mulet och 1+grad så det tenderar till att bli slaskigt och det vill vi förstås inte ha. Men om snön ska kunna försvinna snart så får vi nog finna oss i lite  töväder också!!

En underbar dag…

… vid havet, i skogen och vid dammen!

 

Det hade inte hunnit bli ”blå timmen” men ljuset slog ändå över i blått. Idag är nog alla julkortsjägare ute med sina kameror!

Havet var vackert idag och det var helt vindstilla.

Vägen in mot skogen var inte mindre fin den med sina snötyngda grenar.

Solen orkar inte upp ens  över de kortaste träden nu.

Det var mysigt ända tills en” snödimpa”  landade innanför kragen på matte!! 🙂

Men  när vi kom till dammen glömde hon den kalla blöta snön… för där är det oändligt vackert i det sena släpljuset.

Snöformationerna verkar ha ändlösa varianter en dag som den här!

Vi skägg sitter tålmodigt och väntar medan  matte stövlar omkring med kameran… hon är klädd i en rekorderlig vintermössa nerdragen över pannan för att lindra verkningarna av kylan  som ju renderar i en förfärlig huvudvärk. Idag etablerades en kontakt med smärtmottagningen i Uppsala via telefon och sekreteraren såg förfärad att de missat att kalla matte till ett återbesök som var inplanerat under våren!! Som om vi inte visste om det!! Hon lovade att återkomma snarast… när hon talat med vederbörande läkare!! Så kanske till nästa sommar eller nåt!!:)

Det var en liten rapport ifrån det gula huset mellan hav och sjö i norduppland en solig underbar dag i november 2010.