Nyåret överlevdes…

… även om det darrades en hel del och Märta  (matte står för skrivandet idag) var okontaktbar ett tag när det smällde som värst. Det är såå jobbigt för dem med alla dessa bomber och raketer!! Tänk om människor bara kunde tänka lite längre än näsan räcker …och förstod den väldiga rädsla som drabbar djuren… inte bara hundarna!!  Bara för några sekunders tillfredställelse… jag förstår inte vad det ger och har aldrig förstått det. Kanske måste man ha sett vilken skada en explosion ge en människa… för att fatta hur fruktansvärt det kan bli… jag har sett!!

 Det var oroligt under kvällstimmarna och inte nån av dem ville gå ut på den vanliga kvällsrundan vid niotiden. Den fick vänta tills allt var lugnt igen vid halv två! Sen kunde de faktiskt lägga sig och sov som stockar resten av natten. Vi valde att prova utan att droga dem den här gången för att se om det är nån skillnad. De blir ju oroliga även när de får lugnande och nackdelen då är ju att de har svårt med balansen och antagligen inte vet riktigt vad de gör .Mina tankar nu är att det kanske inte gör så stor nytta med att ge dem lugnande… de kanske lider lika mycket som utan… men inte kan visa det. Det skulle vara bra att höra lite om det finns erfarenheter och tankar om det här bland er som besöker oss.
 

Idag hade vi en lite ovanligare gäst vid fågelbordet.  De vanligare besökarna… de svart-vit-röda hackspettarna brukar komma varje dag även den lilla. De är akrobater… tycker jag  och kan titta på dem länge… lite förundrad över bristen på bordsskick. Äta upp och ner… tänka sig! 

7 tankar om “Nyåret överlevdes…

  1. Tänka sig! En gråspett! Vad roligt!

    Stackars rädda hundar. Men jag tror som du att det är bättre att låta bli det lugnande medlet. Vet dock inte hur de fungerar, om de bara ”förlamar” eller även dämpar medvetandet.

    Vi klarade oss helt utan fyrverkeri och Embla har dessutom blivit bättre med åren, även vid skott.

    • Det var allt roligt att hinna få den ”spetten”på bild. Kameran ligger ju vanligen inte redo när det händer nåt!

      Nu är det bara att vänta på nästa ”smällhögtid” men det dröjer ju lite. Idag mår de alldeles utmärkt igen och kan lugnt vara i ett annat rum än vi och det är skönt att se dem slappna av… även om Hilda ju är lite speciell med sina konstigheter Men bara ”valpen” äter ordentligt så är hon också lugn! Det går över det med.
      Ha det gott!!

  2. Säger som Hillevi, en gråspett, den rackaren har vi inte sett vid vårt väl besökta fågelbord.
    Vi förstår inte heller smällandets tjusning, men innan vi hade hund tänkte man inte på det så mycket.
    Våra hundar brydde sig inte, tack för det, men vi hade ett jäkla skjutande här omkring. Vi minns vår Hera hur jobbigt hon hade det. Vi åkte t.o.m. ut till stugan genom drivisen vid två nyårshelger för att hon skulle få ha det lugnt. Hennes sista år tappade hon lite av hörseln och då hörde hon inte smällarna. Det var både på gott och ont att höra sämre.
    Kram och med önskan om ett riktigt Gott Nytt År för er alla.
    //Margareta med familj

    • Den ”spetten” får gärna komma igen!
      Ska vi börja vänta på åldersdövhet redan tro?? Näe… de får gärna ha sin hörsel kvar länge än… men det kan ju vara trösterikt att ha i bakfickan när de blir så gamla och slipper höra eländet! Vi skulle nog bo ute i sokgen vi också som Hillevi!
      Låter Gizza som en nöjd kurrande katt också (inte en spinnande) eller är det bara Hilda som låter så? Vår tokfia till dvärg!!
      Vi önskar också er Ett Gott Nytt År… hälsa… och klia skäggen

      • Gizza har mycket ljud för sig. ”Morrar” ofta när hon skall gå ut, under tiden jag sätter på mig ytterkläder, för att hon har en stor förväntan på vad som skall ske. När vi väl är ute låter hon, småpiper gällt också då av förväntan. När jag tillrättavisar henne låter hon med ett annat läte.
        Libby pratar också mycket men bara när jag klappar om, pratar och kelar med henne. Även när de har varit hemma själva och jag kommer hem pratar Libby, Gizza ”ylar”. Cara är tyst, viftar på svansen och springer för att hämta någon leksak. De är så olika idivider de tre tjejerna. Hur Gizza uppträder nu efter sitt löp visar sig, för tidigt ännu. Hon har bara löpt tre ggr.

      • Lilla Gizzza är nog en riktig dvärg hon med… tror jag. All dessa ljud är roliga att lyssna på. När kvällen kommer står Hilda i köket och kurrar (det är inte morr) och då vet vi att hon vill ha färskt kallt vatten… även om det är påfyllt en timme tidigare. Så nog kan de prata om än inte med lika många ord som vi! Märta övar sig på att låta hon med när hon hör hur Hilda gör och att vi reagerer på det.
        Ha det gott och klia alla dina skägg!!
        Kram

  3. Håller med dig Bibbi jag förstår heller inte vad det där smällande ska vara bra för, så mycket pengar som går upp i rök och så mycket skada det ställer till. Stackar de fyrbenta som är så rädda. Axl har aldrig brytt sig om smällandet och det smittar på Ruby. Men ett år behöver inte vara det andra likt.

    Ha det så gott hälsar vi från ett skåneland som går från snö till sjö …..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s